02:53:58
tredje januari tvåtusentio.
13:27:30
Hästens Betsel!
Betsel är en samlande benämning för remtyg och bett som används för att behärska och styra en häst. Olika modeller finns för ridning och körning Remtyget består av huvudlag och tyglar (vid körning: tömmar); bettet ligger i hästens mun; tygel (töm) är den rem som används för att förbinda ryttarens (kuskens) hand med bettet. Betslet benämns "träns" eller "kandar" beroende på sammansättningen.
Träns heter det endast om betslets huvudlag håller fast ett tränsbett. Om man vill ha ett betsel med kandar består huvudlaget av ett träns med ett tränsbett (bridong) jämte ytterligare remtyg för att hålla fast ett stångbett. Detta innebär att man endast kan tränsa om man använder ett tränsbett. Sätter man på hästen t ex ett kandar är termen att betsla.
Bett är den del av tränset som sitter i hästens mun. Bettet är oftast gjort av metall men kan även göras av eller täckas i plast eller gummi eller läder för att göra bettets effekt mildare.
Det finns flera typer av bett som har olika inverkan på hästen samt olika skarpa bett. Tränsbett är det vanligaste bettet som kan vara odelat, tvådelat eller tredelat med lösa eller fasta bettringar. Skarpare bett kräver en mer van ryttare då de har mer inverkan på hästen. Exempel på bett som har mer inverkan på hästen genom hävstång är kandarstång och pelhambett.
Kandar är en kombination av stångbett och tränsbett. Kandar används främst vid dressyrridning. I sverige är ridning med kandar obligatoriskt vid dressyrtävling i klasserna från Medelsvår B och uppåt.
Betten är ett bridongbett (oftast ett smalt tränsbett) och ett stångbett med tillhörande kindkedja. Båda betten är försedda med var sin tygel. Stångbettet är oledat och försett med sidoskänklar i ändarna som fungerar som en sorts hävstänger. Tygeln fästes i nedre delen av dessa stänger medan den kortare överdelen utgör fäste för kindkedjan som löper under hästens underkäke. Med stångtygeln stramas kindkedjan åt runt käken och ger ryttarens signal till hästen på ett tydligt sätt. Nosgrimman i huvudlaget skall vara av engelsk typ.
Inom westernridningen använder man speciella träns, ofta mycket dekorerade. Westernträns har aldrig nosgrimmor och har ofta ett pannband som går runt ena örat. Man har nästan alltid stångbett eller någon form av bettlös anordning på westernträns.